torsdag 12 november 2009

Ur askan i elden

Efter andra världskriget ockuperades västra Tyskland av västmakterna USA/Storbritannien/Frankrike och östra Tyskland av Sovjetunionen. Väst fick ett federalistiskt liberalkapitalistiskt system delvis efter amerikansk modell. De dominerande partierna var socialdemokraterna och kristdemokraterna. Det lilla liberala partiet agerade ofta kungamakare då deras mandat behövdes för att säkra något av de två större partiernas majoritet i förbundsdagen.
Östra Tyskland blev kommunistiskt delvis efter sovjetisk modell. Det kommunistiska och det socialdemokratiska partiet slogs samman till det statsbärande Tyska Socialistiska Enhetspartiet. Vid sidan av detta parti fanns fyra erkända partier, ett liberaldemokratiskt, ett nationaldemokratiskt, ett kristdemokratiskt samt ett bondeparti. Under det styrande partiets ledning sammanfördes dessa på en enhetlig vallista där även fackföreningar fanns med. Trots att dessa partier var representerade i folkkammaren hade de i praktiken liten politisk makt.
I årtionden kämpade det tyska folket för ett återförenande. Nationalister från hela Europa deltog i kampen eftersom ett delat Tyskland också innebar ett delat Europa. Socialister och liberaler var inte alls lika angelägna att muren skulle falla. För tjugo år sedan föll så äntligen muren för det tyska folkets tryck och Tyskland kunde återförenades. Återföreningen skedde dock uteslutande på västs villkor och idag är många av de sociala rättigheter som var självklara för östtyskarna försvunna. Arbetslösheten i östra Tyskland är skyhög, kriminaliteten och drogmissbruket har ökat kraftigt och östtyskarna har dessutom berikats av amerikansk och turkisk kultur.
I morgon inleder de tyska socialdemokraterna sina partidagar i Dresden. Dessvärre kommer de inte att presentera någon väg framåt för för tyskarna. Tyskland behöver otvivelaktigt en samhällsmodell som grundar sig på annat än liberala och marxistiska antaganden. Tyskland behöver en nationalistisk regering som sätter det egna folket i första rummet.

måndag 9 november 2009

S backar efter kongress

Socialdemokraterna backar i Demoskops senaste mätning trots att undersökningen gjordes samtidigt som partiet höll sin uppmärksammade kongress. Demoskops VD Anders Lindholm menar att stödet för socialdemokraterna ökar ju mindre Mona Sahlin och andra partiföreträdare syns i media. Ett parti som däremot stärker sin ställning är Sverigedemokraterna.

måndag 2 november 2009

Vilken demokrati försvarar våra soldater?

På den nyligen avslutade socialdemokratiska kongressen beslutade ombuden om fortsatt militär närvaro i Afghanistan. De svenska soldaternas uppgift har bland annat varit att övervaka den så kallade demokratiska processen i landet. Oro har funnits att vallokaler skulle attackeras av talibaner, och visst står det utom alla tvivel att talibanrörelsen inte önskar demokrati. Dessvärre verkar inte heller de afghanska myndigheterna ställa sig bakom de demokratiska priciperna, och det är också mycket tveksamt om den sittande presidenten Karzai kan betecknas som demokrat. Frågan som man därmed ställer sig är vilken demokrati våra soldater försvarar.
Karzais främsta motkandidat, Abdullah Abdullah, beslutade att inte ställa upp i en andra valomgång eftersom den hårt kritiserade ordföranden för valkommissionen, Azizullah Ludin, sitter kvar på sin post. Ludin utropade idag således Karzai som president med följande ord:

- Den oberoende valkommissionen förklarar den ärade Hamid Karzai som president... eftersom han vann den första omgången och är den ende kandidaten i den andra.

Hela valprocessen är ett skämt och det är dags att vi tar hem våra trupper och släpper den naiva tron på att kunna införa demokrati överallt i världen.

söndag 1 november 2009

S-kongress utan överraskningar

S-kongressen bjöd inte på några överraskningar, ej heller några heta inrikespolitiska debatter. Socialdemokraternas strategi för att skapa arbetstillfällen har fått kritik inte bara från politiska motståndare utan också från forskarvärlden. Sahlin vill skapa en "kompetensförsäkring" som i mångt och mycket liknar "kunskapslyftet" från 1990-talet. Anders Forslund som är biträdande chef för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering menar att resultatet av kunskapslyftet fortfarande är oklart.
Den enda frågan som orsakade riktig debatt var den om den svenska militära instatsen i Afghanistan. Flera ombud pläderade för att socialdemokraterna ska kräva att Sverige drar tillbaka sina trupper. Göteborgaren och före detta utrikesministern Jan Eliasson statsade dock hela sitt förtoendekapital när han bedyrade att svenska soldater behövs i Afghanistan.
Leif Pagrotsky, också göteborgare och före detta minister, presenterade socialdemokraternas kulturpolitik. Hans ambitioner att överbrygga skillnader mellan stad och land och mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare, vad gäller såväl tillgång som utövning av kultur är givetvis lovvärd, men vad som är betydligt viktigare är kulturens innehåll, och vid det här laget vet de flesta vad s-märkt kulturpolitik står för.