lördag 15 oktober 2011

Sverige och Förenta nationerna


Dag Hammarskjölds begravning i Uppsala 1961

Som medlem i Svenska FN-förbundet vet jag att Förenta Nationerna långt ifrån är en felfri organisation, men den erbjuder ett forum (FN:s generalförsamling) där i princip världens alla nationer kan mötas, och bara detta har såklart ett stort värde. Internationalism och nationalism är inte varandras motsatser. Tvärtom så är det senare en förutsättning för det förra. Sverigedemokraterna är varma förespråkare av internationellt dvs mellanstatligt samarbete. Däremot vänder vi oss emot överstatliga ambitioner som den Europeiska Unionen.
2005 var göteborgaren Jan Eliasson ordförande i FN:s generalförsamling. Mer känd för sina insatser i FN:s tjänst är Dag Hammarskjöld som var FN:s generalsekreterare mellan åren 1953 och 1961. I slutet av september deltog jag på Kyrkomötets första session. I samband med det hölls en minnesgudstjänst i Uppsala domkyrka den 26 september på dagen 50 år sedan Hammarskjölds begravning.
Ytterligare två européer har innehaft posten som generalsekreterare, norrmannen Tryggve Lie och österrikaren Kurt Waldheim. Uppdraget brukar rotera mellan kontinenterna och sålunda tog asiaten Ban Ki-moon över efter afrikanen Kofi Annan 2007. Ban Ki-moon var nyligen på besök i Sverige för att hedra minnet av Dag Hammarskjöld, men som generalsekreterare har han fått utstå kraftig kritik för sitt ledarskap, inte minst från Ingabritt Ahlenius som tidigare var chef för FN:s internrevision. Detta viktiga internationella uppdrag redogör Ahlenius för i boken ”Mister Chance - FN:s förfall under Ban Ki-moon” där titeln anspeglar på den världsfrånvände trädgårdsmästaren i filmen ”Välkommen Mr Chance!.
Sverige har genom åren varit en stark, duglig och aktiv medlem av Förenta Nationerna. På senare år har dessvärre Sveriges röst blivit allt svagare i internationella sammanhang. Jag hoppas att vårt folk på nytt kan bli en kraft att räkna med i arbetet för fred och utveckling världen.